skip to main |
skip to sidebar
... Det blir snarare sämre, för varje dag som går. För att citera ur en film jag såg nyligen, och det här citatet summerar det hela väldigt bra. Just hur jag känner för jobbet just nu.
So I was sitting in my cubicle today, and I realized, ever since I started working, every single day of my life has been worse than the day before it. So that means that every single day that you see me, that's on the worst day of my life
Det är verkligen en kamp med mig själv varje morgon jag ska gå till jobbet. Jag har verkligen ingen lust att sätta foten utanför dörren för att sedan åka den långa vägen ner till jobbet. För man vet ju verkligen vad som väntar där. Är det inte ett konstant pratande med sig själv av en viss kollega, så är det skryt från "chefen" eller gap och skrik från "chefens" högra hand.
Det som nu väntar är en genomgång av nuvarande projekt, som är så försenat så det är larvigt. Varför är det försenat? Jo, för att vi måste släppa det ständigt för att göra små skitsaker, som verkligen kan vänta till en annan dag. Får vi sitta den tid vi behöver på det? Nej, det är klart vi inte får.
Tycker det är ganska kul också, eftersom de andra verkar inte se vad som är problemet på avdelningen, det verkar bara vara jag och kollegan C, som ser det. Fast vi pratar ju om det utanför jobbet. De andra kanske inte pratar med varandra så mycket, eftersom stämningen är som den är. Men just nu har nog stämningen nått botten, jag tror faktiskt inte på fullaste allvar att den går att rädda.
Vad är nu grunden till allt det här kan man fråga sig. Jag tror bestämt att det hela började ta fart på riktigt när "chefen" bara lyssnade med ena örat på oss (som han förövrigt alltid gör) när vi ombads räkna på ett jobb. Eftersom ett öra bara hör hälften så bra, så vart tiden vi hade räknat fram, halverad. Det drogs inte bort en dag eller två, utan 50 hela dagar. Sen går "chefen" ut och säljer projektet på dessa grunder (alltså den halverade tiden). Detta resulterar i att vi går till motattack, vi vill verkligen inte sitta och slita som djur, för något våran "chef" har fantiserat ihop.
Efter det så har det bara gått utför. "chefen" i princip anklagar oss för att ljuga (eftersom han ALDRIG erkänner att han har fel. Det har aldrig hänt). "Chefen" har också efter det, bestämt i princip allt om projektet, saker som han inte har en aning om. T.ex vilket språk det ska skrivas i. Kan bara berätta att han valde ett språk som begränsar och nästan gör det omöjligt att utveckla det vi har projekterat för. Men han bestämde det, bara för bestämmandets skull. Impulsbeslut brukar oftast hoppa upp och bita en, i den delen man sitter på.
Men jag tror helt ärligt, att det inte kommer att bli något förbättring i sammanhållningen, inte så länge vi har en "chef" som inte vet vad ödmjukhet är. En "chef" som i princip kallar oss för lögnare. En "chef" som tror sig veta allt, och tar beslut som han inte borde ta, men tar ändå bara för att få bestämma.
Om jag skulle försöka komma med en möjlig lösning på problemet, skulle det nog vara att degradera "chefen", så han inte har något som helst personalansvar och inte heller något rätt till beslutsfattande. Då tror jag det skulle bli aningen lättare stämning på jobbet.
//Kollegan P
Tänkte lista hur mina kollegor är. Deras signaturer och distinkta kännetecken. Lockrop och allsköna beteenden. Låt oss börja.
- Kollegan N:
En ettrig terrier som tar till skrik när orden inte räcker till eller när han känner sig i underläge. En typisk mini-chef, som tror att han kan bestämma över alla. Riktigt trött på honom. Han påstår sig ha jobbat flera år med utveckling, men när det kommer till kritan, ser det ut som någon som precis börjat koda. Han skryter nästan lika mycket som våran "chef".
- Kollegan I:
En tystlåten en, som inte gör speciellt mycket på jobbet. Under hans 8-9 år på företaget, så har han inte utvecklats det minsta, rent tekniskt. Han ser hellre att andra gör hans jobb åt honom. Ett par timmars surfande om dagen är inte ovanligt. Inte heller allskön dvd-produktion på jobbets dvd-brännare.
- Kollegan U:
U är nog den jag stör mig mest på av alla kollegor. Hon sitter ständigt och pratar med sig själv och utsöndrar konstiga läten. Hon är även expert på att börja ett samtal genom att bara börja prata, utan att rikta sina frågor till någon eller försöka få den personens uppmärksamhet. Hon verkar sitta och tro hela tiden att alla väntar på att hon ska prata med en. Hon är också expert på att avbryta folk hela tiden. Vi kan t.ex. sitta och ha ett möte med kunder, och hon kommer framklampande och avbryter, för att berätta något helt oväsentligt. Sist men inte minst... hon smaskar så förbannat när hon äter också. - Kollegan T:
T ska då vara våran säljare. En säljare som mest tycker om under-bältet-skämt, och drar sig inte för att berätta dem för våra blivande kunder. Han är också en säljare som helt har tappat aptiten för att sälja och satsar mest på kunder som han privat har nytta av. Har han problem med vattenledningar hemma, så säljer han produktioner till rörfirmor. Hans sälj är också alltid baserade på lägsta möjliga taxa, samt maximalt med funktionalitet (Oftast funktioner som inte går att göra). - "Chefen":
Internetpionjär, Faktura-magiker, Budgetexpert, expert på allt han pratar om. Han vet allt, kan allt och är bäst. Det är bara hans liv och hans upplevelser som gäller och är något värt. Alla andra är inget värda. Idag så var han expert på fotografering.
Döm själva, är det kollegor du skulle vilja ha?
//Kollegan P
Dagen urartade som vanligt i dispyter mellan "chefen" och kollegan C och jag. Varför har man totalt slutat bry sig om vad han säger. Det som kommer ur hans mun är den ena grodan efter den andra. Hur han än vrider och vänder på orden och uttrycken som kommer ur hans mun, så är det ändå bara skit som kommer ut, det handlar alltid bara om honom.
Dagens så kallade samtal kretsade runt ett system vi håller på att laga just nu. Jag kan inte gå in allt för mycket på vad det är för något. Men i alla fall, så var vi på ett möte med en av våra tjänsteleverantörer i torsdags. Där vi fick veta hur flödet för deras tjänst egentligen går till. Detta flöde kom som en nyhet för mig och kollegan C. För hur mycket vi än har läst i dokumentationen, så har det inte framgått.
Åter till mötet. Vi var där under torsdagförmiddagen, och som vanligt så är det ju våran "chef" som håller låda. Han började med att kritisera deras support och att inte HAN hade blivit informerad om saker och ting. Det som mötet egentligen handlade om, var ju att jag och kollegan C skulle gå igenom allt från början. Inte att våran "chef" skulle sitta och prata konstant och avbryta oss, samt skälla på dem. Så, det gick säkert en två timmar, utan att vi fick fram något vettigt från våran leverantör. Man riktigt såg på de två personer som representerade det andra företaget, att dem ville ha ut honom därifrån. Med tanke på att dem inte heller fick en syl i vädret.
Sen dagen efter, i fredags alltså. Så håller vi ett stående möte (första mötet på ca 2 månader) på avdelningen. Och redan dagen efter så gick det upp för mig och kollegan C, att våran "chef" inte hade förstått något av genomgången. Utan det var vad våran "chef" hade uppfattat (utan att lyssna över huvudtaget) som gällde. Allt jag och kollegan C sa, rann bara av honom som vattnet på en gås.
Sen så ska "chefen" hela tiden lägga sig i hur vi ska lösa vissa implementationer av saker och ting, när han inte har den blekaste om hur saker fungerar. Ta t.ex. API (Application Programming Interface), det är exakt samma sak som ASP (Active Server Pages), om man frågar våran "chef". För er som är lite insatta i vad det är skrattar säkert gott. För er som inte är så insatta i det här, kan man enkelt säga att ASP är ett scriptspråk som ligger till grunden för många sidor på internet. Man kan säga att det är själva magin bakom sidorna. API är däremot en samling funktioner, som man kan anropa från t.ex. ASP. Och i det här fallet så är det vi som bygger ASP, och tjänsteleverantören som bygger API. Men det är väl ingen skillnad på dessa två akronymer?
Vi har även fått höra att ASP skulle vara det samma som Microsoft SQL Server. Det är ju UNDERBART! Jag kan bara själv konstatera att inte ens när jag precis startade koda, så hade jag blandat ihop dessa två.
Jag och kollegan C, börjar kännas oss lite smått desperata just nu. Vi känner att vi inte orkar med mer av all skit vi får ta på avdelningen. Det är verkligen slag, sparkar och klor från alla håll. Uppifrån av våran "chef", från sidorna av våra kollegor, och nedifrån av våra kunder. Det är verkligen inte en hälsosam miljö vi har.
Jag kommer att sätta mig ner och fila ännu mer på mitt CV idag. Det kommer att gå ut till ett par företag som vi känner till nu.
Om någon läser det här och är i behöv av en kille som pratar flytande PHP, ASP, SQL, HTML, AJAX, JavaScript, XML, Flex, ActionScript3. Tveka inte att skriva en kontaktadress som kommentar på inlägget. Jag kommer att skicka min CV omgående.
//En sjukt less kollegan P
Jag tänkte berätta lite om hur våran "chef" är. Hur han beter sig under dagarna här på jobbet, eller hur han beter sig när vi är på kundbesök.
Vardagar
Under en vanlig vardag med "chefen" på jobbet, så är det två lägen på honom. Det första läget våran "chef" har, är att han sitter på sitt rum hela dagarna och inte visar sig hos oss. Det är nog det bästa läge han har.
Det andra läget är lite värre. Då spenderar han nästintill all tid på arbetsdagen ute hos oss på "golvet". Där han skryter om sina dyra resor, om sina dyra middagar och sina dyra hotellnätter. Allt han pratar om kretsar runt hur jävla bra HAN är och hur dyrt allt han gör är. Han kan inte heller lyssna när man försöker förklara något, utan avbryter ständigt, för att sätta igång i 320km/h och prata om sig själv.
Kundbesök
Under ett kundbesök är våran "chef" oftast med hela tiden. Men där är kunderna verkligen i underläge. Då våran "chef" i vanlig ordning pratar HELA tiden, och totalt kör över alla som är runt omkring honom. Sen är han expert på att tro sig kunna allt. Om man ska lyssna på honom så är ju han en av dem som uppfann internet! Jag skojar inte, han själv ser sig som en pionjär inom IT-sverige. Men i själv verket så vet han inte skillnad på HTML och ett Excell-ark. Det har ju hänt flera gånger att någon har fått hjälpa honom med Word. Det här i sin tur, går ju ut över mig och kollegan C, i form av att han lovar massa saker han inte har en aning om, och förväntar sig att vi ska lösa problemen som uppstår. Med MAGI!
Fikapauser
Det är väl ungefär samma sak här som i de andra fallen. När vi alla sitter och pratar runt fikabordet, och någon ska berätta något man vart med om. Så är ungefär flödet det att, personen börjar berätta, och vips! så har "chefen" något att säga, han avbryter för att sedan vara den enda som pratar om sitt liv och sina dyra saker.
Sammanfattning
ALLT "chefen" berättar handlar bara om honom, och hans fina liv/fru. Tror något som skulle vara positivt, vore om han lärde sig uttrycket "Att tala är silver, men tiga är guld". Han borde ju gilla det... Guld är ju dyrare?
//Kollegan P
