Längesen sist!

Det var ett tag sen man skrev här. Det har hänt en väldig mycket sen sist faktiskt.

Till att börja med har jag och Kollegan C sagt upp oss. Vi skrev på papper för nya jobbet i onsdags (28/11-07), och den 29/11-07 gick vi in till "chefen". Med våra uppsägningspapper i högst hugg. För min del är det 1 månads uppsägningstid, för kollegan C är det 3 månader. Detta gör att jag kommer att jobba min sista dag den 28:e december. Kollegan C kommer att jobba sin sista dag den 29:e februari. Det känns som att det inte kunde komma lägligare faktiskt. Eftersom december månad är den kortaste arbetsmånaden på hela året.

Det känns faktiskt som att "chefen" "straffar" oss nu. Bara för att han med största sannolikhet tar det hela personligt (vilket han borde göra) att vi säger upp oss. För det är helt och hållet på grund av "chefens" totalt värdelösa attityd mot oss och andra, och hans avsaknande av ledarskap som gjort det.

Jag tycker inte det är ett dugg konstigt att vi slutar faktiskt. Som vi har blivit behandlade sista tiden är ju ett stort jävla skämt. Jag tycker nästan det är lite konstigt att vi inte har sagt upp oss tidigare faktiskt. Jag menar, för någon månad sen vart Kollegan C inkallad till "chefen" för en utskällning av rang. Han fick höra att det var patetiskt att vi hade gått till facket. För dem kan minsan inte göra något. Han fick höra att han skulle passa sig eftesom han har tagit lån och skaffat hus. Allt det här på en fredag-eftermiddag också. Så helgen var ju lagom rolig för honom. Han fick också förklarat för sig att "chefen" trodde att jag uppviglade honom till allt som har hänt. För Kollegan C betedde sig minsan inte såhär. Han sitter tyst och sväljer all skit. Ja eller hur.

Jag har själv fått höra liknande saker. När vi hade möte i början av oktober, där vi snackade om övertid. Så sa jag rakt ut till "chefen" att vi förmodligen inte kommer att orka köra övertid hur länge som helst (för han har ju inte satt något slut på övertiden. Det är liksom övertid tillsvidare). Då fick jag höra att jag skulle passa mig, i den situation jag var i (Sist in).

Iaf, nu har vi blivit straffade med 40 timmars övertid i december. Det ger ett snitt på ungefär 2,5-3 timmar per dag. VARJE dag i december. Så inga lediga dagar i mellandagarna. Inget ledigt alls nästan. Det är fan en hel arbetsvecka vi ska jobba över. Men det roligaste med den här övertiden är ändå att den inte är giltigt på det sättet "chefen" har gjort. Då han skickade ett schema med övertiden i december. Så får man INTE göra enligt facket. Han har också uttryckligen i mailet skrivet "Att han skulle vara tacksam om vi ställde upp", vilket jag inte ser som en order.

Så om någon vecka kommer vi börja att skita i övertiden. Eftersom den saknar grunder, som en övertidsorder borde ha.

Just nu sitter jag bara och räknar timmarna tills man får gå hem. Jag känner att jag har gjort mitt för den här avdelnignen. För "chefen" och hans terrier känner jag att gjorde mitt för ett halvår sen. När chefen i princip kallade oss lögnare rakt upp i ansiktet. Det var den dagen jag bestämde mig mer eller mindre för att jag inte skulle bli långvarig här.

Den tiden jag har kvar, ska jag uträtt underverk. 2 stora projekt ska "göras klart" enligt projektledaren. Jag ska dokumentera allt. Och göra två mindre projekt. DET BLIR NOG BRA.

Längtar till det nya jobbet, som jag börjar på den 2:a januari

//Kollegan P

Det blir inte bättre...

... Det blir snarare sämre, för varje dag som går. För att citera ur en film jag såg nyligen, och det här citatet summerar det hela väldigt bra. Just hur jag känner för jobbet just nu.

So I was sitting in my cubicle today, and I realized, ever since I started working, every single day of my life has been worse than the day before it. So that means that every single day that you see me, that's on the worst day of my life

// Peter Gibbons, Office Space

Det är verkligen en kamp med mig själv varje morgon jag ska gå till jobbet. Jag har verkligen ingen lust att sätta foten utanför dörren för att sedan åka den långa vägen ner till jobbet. För man vet ju verkligen vad som väntar där. Är det inte ett konstant pratande med sig själv av en viss kollega, så är det skryt från "chefen" eller gap och skrik från "chefens" högra hand.

Det som nu väntar är en genomgång av nuvarande projekt, som är så försenat så det är larvigt. Varför är det försenat? Jo, för att vi måste släppa det ständigt för att göra små skitsaker, som verkligen kan vänta till en annan dag. Får vi sitta den tid vi behöver på det? Nej, det är klart vi inte får.

Tycker det är ganska kul också, eftersom de andra verkar inte se vad som är problemet på avdelningen, det verkar bara vara jag och kollegan C, som ser det. Fast vi pratar ju om det utanför jobbet. De andra kanske inte pratar med varandra så mycket, eftersom stämningen är som den är. Men just nu har nog stämningen nått botten, jag tror faktiskt inte på fullaste allvar att den går att rädda.

Vad är nu grunden till allt det här kan man fråga sig. Jag tror bestämt att det hela började ta fart på riktigt när "chefen" bara lyssnade med ena örat på oss (som han förövrigt alltid gör) när vi ombads räkna på ett jobb. Eftersom ett öra bara hör hälften så bra, så vart tiden vi hade räknat fram, halverad. Det drogs inte bort en dag eller två, utan 50 hela dagar. Sen går "chefen" ut och säljer projektet på dessa grunder (alltså den halverade tiden). Detta resulterar i att vi går till motattack, vi vill verkligen inte sitta och slita som djur, för något våran "chef" har fantiserat ihop.

Efter det så har det bara gått utför. "chefen" i princip anklagar oss för att ljuga (eftersom han ALDRIG erkänner att han har fel. Det har aldrig hänt). "Chefen" har också efter det, bestämt i princip allt om projektet, saker som han inte har en aning om. T.ex vilket språk det ska skrivas i. Kan bara berätta att han valde ett språk som begränsar och nästan gör det omöjligt att utveckla det vi har projekterat för. Men han bestämde det, bara för bestämmandets skull. Impulsbeslut brukar oftast hoppa upp och bita en, i den delen man sitter på.

Men jag tror helt ärligt, att det inte kommer att bli något förbättring i sammanhållningen, inte så länge vi har en "chef" som inte vet vad ödmjukhet är. En "chef" som i princip kallar oss för lögnare. En "chef" som tror sig veta allt, och tar beslut som han inte borde ta, men tar ändå bara för att få bestämma.

Om jag skulle försöka komma med en möjlig lösning på problemet, skulle det nog vara att degradera "chefen", så han inte har något som helst personalansvar och inte heller något rätt till beslutsfattande. Då tror jag det skulle bli aningen lättare stämning på jobbet.

//Kollegan P

Kollegorna i korta drag...

Tänkte lista hur mina kollegor är. Deras signaturer och distinkta kännetecken. Lockrop och allsköna beteenden. Låt oss börja.

• Kollegan N:
  En ettrig terrier som tar till skrik när orden inte räcker till eller när han känner sig i underläge. En typisk mini-chef, som tror att han kan bestämma över alla. Riktigt trött på honom. Han påstår sig ha jobbat flera år med utveckling, men när det kommer till kritan, ser det ut som någon som precis börjat koda. Han skryter nästan lika mycket som våran "chef".
  
• Kollegan I:
  En tystlåten en, som inte gör speciellt mycket på jobbet. Under hans 8-9 år på företaget, så har han inte utvecklats det minsta, rent tekniskt. Han ser hellre att andra gör hans jobb åt honom. Ett par timmars surfande om dagen är inte ovanligt. Inte heller allskön dvd-produktion på jobbets dvd-brännare.
  
• Kollegan U:
  U är nog den jag stör mig mest på av alla kollegor. Hon sitter ständigt och pratar med sig själv och utsöndrar konstiga läten. Hon är även expert på att börja ett samtal genom att bara börja prata, utan att rikta sina frågor till någon eller försöka få den personens uppmärksamhet. Hon verkar sitta och tro hela tiden att alla väntar på att hon ska prata med en. Hon är också expert på att avbryta folk hela tiden. Vi kan t.ex. sitta och ha ett möte med kunder, och hon kommer framklampande och avbryter, för att berätta något helt oväsentligt. Sist men inte minst... hon smaskar så förbannat när hon äter också.
• Kollegan T:
  T ska då vara våran säljare. En säljare som mest tycker om under-bältet-skämt, och drar sig inte för att berätta dem för våra blivande kunder. Han är också en säljare som helt har tappat aptiten för att sälja och satsar mest på kunder som han privat har nytta av. Har han problem med vattenledningar hemma, så säljer han produktioner till rörfirmor. Hans sälj är också alltid baserade på lägsta möjliga taxa, samt maximalt med funktionalitet (Oftast funktioner som inte går att göra).
• "Chefen":
  Internetpionjär, Faktura-magiker, Budgetexpert, expert på allt han pratar om. Han vet allt, kan allt och är bäst. Det är bara hans liv och hans upplevelser som gäller och är något värt. Alla andra är inget värda. Idag så var han expert på fotografering.

Döm själva, är det kollegor du skulle vilja ha?

//Kollegan P

Desperation?

Dagen urartade som vanligt i dispyter mellan "chefen" och kollegan C och jag. Varför har man totalt slutat bry sig om vad han säger. Det som kommer ur hans mun är den ena grodan efter den andra. Hur han än vrider och vänder på orden och uttrycken som kommer ur hans mun, så är det ändå bara skit som kommer ut, det handlar alltid bara om honom.

Dagens så kallade samtal kretsade runt ett system vi håller på att laga just nu. Jag kan inte gå in allt för mycket på vad det är för något. Men i alla fall, så var vi på ett möte med en av våra tjänsteleverantörer i torsdags. Där vi fick veta hur flödet för deras tjänst egentligen går till. Detta flöde kom som en nyhet för mig och kollegan C. För hur mycket vi än har läst i dokumentationen, så har det inte framgått.
Åter till mötet. Vi var där under torsdagförmiddagen, och som vanligt så är det ju våran "chef" som håller låda. Han började med att kritisera deras support och att inte HAN hade blivit informerad om saker och ting. Det som mötet egentligen handlade om, var ju att jag och kollegan C skulle gå igenom allt från början. Inte att våran "chef" skulle sitta och prata konstant och avbryta oss, samt skälla på dem. Så, det gick säkert en två timmar, utan att vi fick fram något vettigt från våran leverantör. Man riktigt såg på de två personer som representerade det andra företaget, att dem ville ha ut honom därifrån. Med tanke på att dem inte heller fick en syl i vädret.

Sen dagen efter, i fredags alltså. Så håller vi ett stående möte (första mötet på ca 2 månader) på avdelningen. Och redan dagen efter så gick det upp för mig och kollegan C, att våran "chef" inte hade förstått något av genomgången. Utan det var vad våran "chef" hade uppfattat (utan att lyssna över huvudtaget) som gällde. Allt jag och kollegan C sa, rann bara av honom som vattnet på en gås.

Sen så ska "chefen" hela tiden lägga sig i hur vi ska lösa vissa implementationer av saker och ting, när han inte har den blekaste om hur saker fungerar. Ta t.ex. API (Application Programming Interface), det är exakt samma sak som ASP (Active Server Pages), om man frågar våran "chef". För er som är lite insatta i vad det är skrattar säkert gott. För er som inte är så insatta i det här, kan man enkelt säga att ASP är ett scriptspråk som ligger till grunden för många sidor på internet. Man kan säga att det är själva magin bakom sidorna. API är däremot en samling funktioner, som man kan anropa från t.ex. ASP. Och i det här fallet så är det vi som bygger ASP, och tjänsteleverantören som bygger API. Men det är väl ingen skillnad på dessa två akronymer?
Vi har även fått höra att ASP skulle vara det samma som Microsoft SQL Server. Det är ju UNDERBART! Jag kan bara själv konstatera att inte ens när jag precis startade koda, så hade jag blandat ihop dessa två.

Jag och kollegan C, börjar kännas oss lite smått desperata just nu. Vi känner att vi inte orkar med mer av all skit vi får ta på avdelningen. Det är verkligen slag, sparkar och klor från alla håll. Uppifrån av våran "chef", från sidorna av våra kollegor, och nedifrån av våra kunder. Det är verkligen inte en hälsosam miljö vi har.

Jag kommer att sätta mig ner och fila ännu mer på mitt CV idag. Det kommer att gå ut till ett par företag som vi känner till nu.

Om någon läser det här och är i behöv av en kille som pratar flytande PHP, ASP, SQL, HTML, AJAX, JavaScript, XML, Flex, ActionScript3. Tveka inte att skriva en kontaktadress som kommentar på inlägget. Jag kommer att skicka min CV omgående.

//En sjukt less kollegan P

En vardag i saltgruvan...

Jag tänkte berätta lite om hur våran "chef" är. Hur han beter sig under dagarna här på jobbet, eller hur han beter sig när vi är på kundbesök.

Vardagar
Under en vanlig vardag med "chefen" på jobbet, så är det två lägen på honom. Det första läget våran "chef" har, är att han sitter på sitt rum hela dagarna och inte visar sig hos oss. Det är nog det bästa läge han har.
Det andra läget är lite värre. Då spenderar han nästintill all tid på arbetsdagen ute hos oss på "golvet". Där han skryter om sina dyra resor, om sina dyra middagar och sina dyra hotellnätter. Allt han pratar om kretsar runt hur jävla bra HAN är och hur dyrt allt han gör är. Han kan inte heller lyssna när man försöker förklara något, utan avbryter ständigt, för att sätta igång i 320km/h och prata om sig själv.

Kundbesök
Under ett kundbesök är våran "chef" oftast med hela tiden. Men där är kunderna verkligen i underläge. Då våran "chef" i vanlig ordning pratar HELA tiden, och totalt kör över alla som är runt omkring honom. Sen är han expert på att tro sig kunna allt. Om man ska lyssna på honom så är ju han en av dem som uppfann internet! Jag skojar inte, han själv ser sig som en pionjär inom IT-sverige. Men i själv verket så vet han inte skillnad på HTML och ett Excell-ark. Det har ju hänt flera gånger att någon har fått hjälpa honom med Word. Det här i sin tur, går ju ut över mig och kollegan C, i form av att han lovar massa saker han inte har en aning om, och förväntar sig att vi ska lösa problemen som uppstår. Med MAGI!

Fikapauser
Det är väl ungefär samma sak här som i de andra fallen. När vi alla sitter och pratar runt fikabordet, och någon ska berätta något man vart med om. Så är ungefär flödet det att, personen börjar berätta, och vips! så har "chefen" något att säga, han avbryter för att sedan vara den enda som pratar om sitt liv och sina dyra saker.

Sammanfattning
ALLT "chefen" berättar handlar bara om honom, och hans fina liv/fru. Tror något som skulle vara positivt, vore om han lärde sig uttrycket "Att tala är silver, men tiga är guld". Han borde ju gilla det... Guld är ju dyrare?

//Kollegan P

Varför blir jag inte förvånad...

... att det kommer ytligare kontraorder idag. Det är ju dock ingen nyhet direkt. Man kan väl säga i korta drag att jag har slutat bry mig. Tyvärr så visar det sig i den arbetsprestation man utgör just nu.

Men idag ska jag inte längre läsa någon dokumentation. Idag så har kollegan M blivit expert på det jobb som jag och kollegan C utför. Så han berättar i princip HUR vi ska lösa problem (och han har verkligen ingen jävla aning om vad han pratar om i det här fallet)

Men det är ju skitsamma egentligen, har blivit riktigt apatisk när det kommer till jobbet iaf. Det spelar ju inte någon roll vad man gör eller vad man säger. Det skiftar ändå från dag till dag.

Det dagliga beslutsfattandet ser ungefär ut såhär:

Kontraorder Deluxe!

Det är ju inte första gången som man får kontraorder.

Låt oss börja våran magiska resa, för cirka 4 veckor sen.
Då hade vi fått planerat att jag skulle sitta med ett stort projekt, 5 dagar i veckan under semestertiderna. 2 dagar in i semesterveckorna, så kommer första kontraordern. Släpp det stora projektet och gör dem här små mindre projekten i stället. Fine. Gjorde precis som det sades, utan några frågor (För man är ju en lydig anställd). Det ordergivaren inte hade kontrollerat, var hur lång tid det "små" projekten skulle ta. Det visades (Som vanligt) att tiderna inte var kontrollerade och tilltagna efter projektens storlek. Det är i och för sig ingen nyhet. Eftersom det är så precis var enda gång.
Så idag kommer nästa kontraorder, då har jobben (som från början inte hade hunnits på utsatt tid) tagit för lång tid... Go figure!
Så nu är dessa projekt lagda på is, tillsammans med det stora projektet (som i sig redan är försenat cirka 4 månader), dock är dead-linen fortfarande inte framflyttad.

Vi (Jag och Kollegan C) har också fått utstå diverse predikande från kollegan M. Om att vi måste kunna samma saker. Jag måste alltså sätta mig in i det kollegan C gör på jobbet, och tvärt om. För blir den ena sjuk, så måste den andra kunna allt. Likaså omvänt.
För det blev ett "jävla" liv, för att kollegan C, inte svarade i sin telefon under hans semester. Katastrof, dålig stil och illojalt var ord som användes om det.

Så jag ställer mig frågan, hur kan det vara dålig stil och illojalt att vilja vara ledig på sin semester? Är inte det ett tecken på underbemanning när inte en person kan gå på semester ostörd utan att avdelningen är i kris så fort det händer något. Jag hade i alla fall turen att vara bort på min semester, där jag inte hade något mottagning på min mobil.
Antar att dem kommer att bestämma snart att jag inte får vara vart jag vill på min lediga tid.

Sen så har det tagits upp gång på gång, att om vi inte svara i telefon på våran semester, så kommer vi inte att få välja själva när vi ska ha semester. Då kommer "chefen" att välja hur vi ska vara ledig. Dock förstår jag inte hur det skulle lösa problemet. Det gör ju (i min värld i alla fall) att man tappar viljan ännu mer att svara i telefon under semestern. Då sjunker ju viljan ännu mer att jobba. Men "chefen" verkar ju tro att det kommer att fungera bättre. Tror nog att han helst av allt vill ta bort semestrar.

Märk väl att jag skriver "chefen", då det har ryktats om att han har blivit av med sin chefstitel. Det skulle faktiskt var roligt (kalla mig skadeglad, elak eller vad ni vill) men jag tycker verkligen det. "Chefen" är så satans titelkåt så det är inte sant. Ta bara hans email-signatur som bara är "Chef", inte för vad eller vem.. han är bara "CHEF"...

Det som jag och kollegan C är oroliga över just nu, är att det skulle komma en massa övertidsorder nu i höst, när "chefen" märker att projektet inte kommer att bli klart i tid. Dock säger ju vårat kollektivavtal (vi har kollat) att max är 150timmar på ett år.
"Chefen" har också en tendens att erbjuda ledighet i stället för pengar för övertiden. Problemet där är ju att vi aldrig hinner ta ut någon ledighet. Eftersom, hela avdelningen kan gå under om någon är ledig (som det verkar).

Jag är lagom road!

//Kollegan P

Det blev ingen...

... nedstängning av The Pirate Bay. Det ska vi fira!

Det är något fel i Sverige, ett ganska stort fel. Här så lyssnar inte regeringen på folket, här lyssnar folket på regeringen. Ta t.ex. Frankrike, där är regeringen rädd för folket. För där är folket inte rädda för att demonstrera, blockera vägar, eller allmänt ställa till det. Och det vet regeringen om, och lyssnar på sitt folk, för att slippa just dessa saker. Är det så i Sverige? Nej, en demonstration i sverige består av kanske max 20 personer som står och håller i plakat. Mycket mer än så brukar inte hända.

Men vad hända nu, när något så folk-kärt som The Pirate Bay, hotades att stängas ner. Då (som tidningarna hade skrivit) rasar hela blog-sverige mot det. Det är en hel uppsjö med folk som gräver djupare än de svenska dags-/kvälls-tidningar som finns. Jag är besviken på Aftonbladet, Expressen, DN och så vidare.

Men i Sverige så blundar alla så fort orden pedofil eller barnporr yttras. Då är alla medel tillåtna, även om det inte ligger någon direkt undersökning eller bevis bakom. Nej, då spelar det helt plötsligt ingen roll om det finns några bevis. "Skjut dem jävlarna" brukar man höra.

Jag avskyr verkligen barnporr och sexuella övergrepp på barn. Jag ställer mig absolut inte bakom pedofilerna. Men jag tycker det är fel att straffa folk, censurera sidor på internet och så vidare. Utan några som helst bevis, utan i stället rida på att folk ser mellan fingrarna när det gäller sånt här.

Och nu i det här fallet, verkar det ju som att polisen inte ens har kontaktat killarna/tjejerna bakom T.P.B, och meddelat dem vilket torrents det gäller. Läs gärna Oscar Swartz inlägg om svaret till polisen från T.P.B på hans sida.

Jag rekomenderar även att fortsätta läsa på länkarna jag postade igår!

//Kollegan P.

Nästa vecka...

...Blir en svart vecka för internetsverige! The Pirate Bay kommer med största sannolikhet att blockeras av de flesta Svenska internetleverantörer. Anledning är att rikspolisstyrelsen har fått för sig att de sprider barnporr. Och som vi alla vet som använder oss av The Pirate Bay, så ligger inte några av filerna som delas, på deras servrar. Det verkar mer som att dem vill blockera dem för att dem misslyckades förra gången.

Bodström är sur! Det är väl vad det handlar om egentligen. Han fick ju verkligen långnäsa förra gången T.P.B var i heftluften. Det blir ju inte bättre av att Herr Bodström numera sitter som ordförande i ecpat.

Men det finns hopp mina vänner. Det är mycket lätt att kringgå detta filter, genom att ändra sin hosts-fil som finns på din dator. denna ligger om du kör windows i \windows\system32\drivers\etc\hosts och i linux/mac så ligger den oftast i /etc/hosts.

I den så lägger man till raderna

83.140.176.146    www.thepiratebay.org
83.140.176.146    thepiratebay.org
85.17.40.227      tracker.thepiratebay.org
85.17.40.228      a.tracker.thepiratebay.org
85.17.40.228      vip.tracker.thepiratebay.org
85.17.40.228      tv.tracker.thepiratebay.org
85.17.40.227      tpb.tracker.thepiratebay.org
85.17.40.68       open.tracker.thepiratebay.org
83.140.176.156    torrents.thepiratebay.org
83.140.176.148    static.thepiratebay.org
83.140.176.149    rss.thepiratebay.org
83.140.176.150    upload.thepiratebay.org
85.17.40.68       tracker.prq.to
85.17.40.227      tpb.tracker.prq.to
85.17.40.228      tv.tracker.prq.to
83.140.176.146    trackerwww.prq.to
83.140.176.146    www.thepiratebay.se
83.140.176.146    thepiratebay.se
83.140.176.156    torrents.thepiratebay.se
83.140.176.148    static.thepiratebay.se
83.140.176.149    rss.thepiratebay.se
83.140.176.150    upload.thepiratebay.se

När dessa rader är tillagda, så är det bara att surfa på som vanligt till The Pirate Bay.

Lite länktips hör väl till också

• Copyriot
• Copy me happy
• Oscar Swartz
• Piratbyrån
  
• Projo

Jag är verkligen emot barnporr, men jag är för fildelning. Därav detta inlägg.

Stress

Usch. Det är allt jag har att säga egentligen.

Jag har ju sedan ett antal veckor tillbaka kört på ett jätteprojekt. Både jag och kollegan S har kämpat hårt för att försöka komma ifatt lite. Projektet var försenat redan innan vi startade med det. Men vi ligger långt långt efter chefen och hans lojala underhuggares tidsplanering. Dock så har vi fått veta att vi inte har något som helst ansvar för att tiderna går ihop. Så det känns ju rätt bra att veta. Men nu i alla fall, så kom chefen i onsdags och började hetsa om att jag var tvungen att sluta med det stora projektet för tillfället. Kollegan S är på semester sedan en vecka tillbaka. Så ingen kommer att jobba med ett redan brutalt försenat projekt. Det jag skulle börja på i stället, var att försöka få bukt på en kunds betalsystem. Lättare sagt en gjort. Kollegan S har slitit sitt hår åt det här betalsystemet i snart 5 år, och chefen förväntar sig att jag ska lära mig det på några dagar. Det är inte så lätt kan jag berätta.

Och vad händer då idag, jo då kommer chefen (som jobbade sista dagen innan semestern idag) och säger att jag ska köra 3 andra projekt under nästa vecka. Alltså, det här är 3 nya projekt, som ligger utanför det stora projektet. Vilket gör att jag inte kommer att ha någon tid alls nästa vecka till att jobba med det stora projektet. Så, 1½ vecka till försenade. Yeay.

När kollegan S nu kommer tillbaka v28, så kommer förmodligen han inte heller att kunna jobba på det här stora projektet, utan kommer att bli satt på mindre triviala saker. Vecka 30 så är jag tillbaka från semestern och kollegan S går igen. Antar att jag inte kommer att få jobba något med det här stora projektet då heller. Go go GOOD STUFF!

ps. Det snackades idag om att vi skulle dra igång med yttligare ett stort projekt så snart som möjligt. Vilket kommer att göra det ännu svårare att bli klar med det första stora. ds.

/En frustrerad kollegan P

Stolpe ut...

Kollegan C, summerar min inlägg lite längre på "Respektlöst". Ett mycket bra skrivet inlägg. Läs det!
Idag när vi kom till jobbet, så fick vi veta att vi skulle ha ett blixtinkallat möte. Jag, C, chefen, Chefens Chef och kollegan M. Vi hann knappast fylla på kaffemuggen innan vi vart inkallade. Så, vi gick in i konferansrummet, fyllda av förhoppningar om att det skulle bli ändring. Ack så fel vi hade. När chefens chef... B, började prata. Så kände vi direkt att det inte skulle leda oss någon vart alls. Det lät mest som att B försökte släta över hela situationen. Med ord som, "Ni verkar ha lite kommunikationsproblem" etc. Inte något om hur vi skulle lösa situationen, eller vad vill skulle göra åt allt. Sen så lämnade han oss, för ett annat möte.

Kvar vart jag, C, chefen och M... chefen och M hade ett mission... att åter igen frågasätta våran uppskattning om hur lång tid projektet ska ta. Så vi började omvärdera allt i timmar istället för dagar. (Vilket vi såg som ett desperat försök att hitta hål i våran uppfattning om tiden). Vi har blivit så ruskigt apatiska inför det här projektet att vi egentligen struntar i hur det går, vi tas ju ändå inte på allvar. Även när vi backar på vissa tider för att det mer ska passa deras uppfattning, så tycker de att tiderna är för mycket. Det verkar verkligen inte som att dem vill att vi ska må bra på jobbet. När de hela tiden försöker hitta kryphål för att få ner tiderna. Ifrågasätter våran uppfattning hela tiden. Så, hela förmiddagen gick åt, till att chefen och kollegan M, återigen ska ifrågasätta våra uppfattning om hur lång tid vi tror att det tar.

Så efter lunch, gick vi ner till fack-kontakten vi har och uppdaterade henne om läget. Berättade hur vi tyckte att allt hade gått till. Hur vi mår, och hur vi känner inför jobbet just nu. Att vi inte orkar med det här längre. Hon kommer (Om hon inte redan att gjort det) att prata med B om det. Det måste få ett slut.

För jag är så satans less på att inte bli respekterad av chefen, det är en otrolig mental press hela tiden. Om man skulle gissa, så pallar varken jag eller kollegan C länge till... Antingen så blir en av oss sjukskrivna för utbrändhet, och då kommer den andra snart att följa efter. Eller så kommer en av oss att hitta ett nytt jobb... och då kommer den andra att följa efter. Det är tråkigt att det har gått så här långt.

Är det någon som känner till något jobb som skulle passa mig... hör gärna av er. Jag är intresserad!

/Kollegan P

Bollen är i full rull...

Idag har vi satt den stora bollen i rullning. Jag och kollegan C gick efter lunch in till fack-ordförande på företaget, och bad att få en pratstund med henne. Vi sattes oss ner lite avskilt i ett mötesrum och började vårat samtal. Vi tog upp all jag skrev om i gårdagens blog och en hel del mer.

Hon verkade vara helt chockad över vad vi berättade för henne, och hon tyckte att vi skulle kalla till möte med våran chefs chef.

Vi har ju följt spelets alla regler gällande det här, vi har vänt oss till våran närmaste chef. Och då han inte har lyssnat, och behandlat oss totalt respeklöst... så gick vi upp ett steg.

Så i morgon (lördag) kommer jag och kollegan C att sätta oss ner för att sammanställa våra papper. Skriva på alla mötesanteckningar, och tids-skisser, vi kommer att göra en projekt-plan, där vi ritar in vart projektet kommer att sluta om vi går efter våra beräkningar... och hur mycket vi kommer att hinna göra om vi går efter chefens magiska tidsuppfattning.

Och sen i nästa vecka så kommer vi att tillsammans med fack-ordförande att ha ett samtal med chefen över våran chef. Det kommer att bli intressant. Känns lite nervöst... även fast vi har gjort allt rätt, så kommer våran närmaste chef att bli sur på oss, för att vi har gått över hans huvud. Men ärligt talat så vill jag skita i det.

/Kollegan P

Behold the magic of IT

Idag är jag riktigt förbannad. Allt grundas på ett projekt vi ska göra på jobbet (Som redan är 3 månader försenat).

Här kommer en liten resumé.
I oktober så vart jag och kollegan C ombedda att sätta oss ner och räkna på ett projekt, vad det skulle ta i tid att utföra det. Projektet omfattar en ny databas, nya SQL-queries och nya PHP-script för att presentera den nya databasstrukturen. När jag och C räknade på det, så kom vi fram till att det skulle ta 100 dagar minimum för 2 personer 5 dagar i veckan, för att komma upp i samma funktionalitet som finns idag (Men med en ny och vassare databas).

Behold, the magic sell.
Våran chef som också har agerat säljare i det här projektet, fick tids-specifikationen dagen efter att vi hade gjort den, diskuterat den och gått igenom den igen. Jag och C stod fast vid vad vi hade räknat fram för tider, och var helt överens. När chefen fick höra vad det skulle ta i tid, så utförde han sin vanliga räkne-magi, och fick ner tiden till hälften. Dvs, 100 dagar för en person. Som om det inte vore nog att han hade halverat tiden vi hade räknat fram, så gick han nu också ut och presenterade den här tiden för kunden. Som i sin tur accepterade priset och tiden.

När vi sedan jag och C fick veta att projektet var sålt på halverad tid (och den tid som vi hade satt som absolut minimum) så vart vi givetvis helt tagna. Hur kan han på fullaste allvar tro att vi ska lösa något, som vi har räknat på och gått igenom nog... på halva tiden? Efter det här så har det bara rullat på, det ena efter det andra.

Helt plötsligt så kommer vi inte bara att få nöja oss med halva tiden, nej nu kommer bara en person att få sitta max 4 dagar i veckan med det hela också. På samma deadline, som om vi hade suttit 2 personer 5 dagar i veckan. Den andra personen ska nu få gå in kanske 1 dag i veckan och avlasta.

På dessa 3 dagar som person 2 (inhopparen) inte jobbar med projektet, så hinner person 1 göra en väldig massa. När sedan person 2 ska hoppa in bara en dag för att avlasta, så har person 2 säkert en halv dag som går bort, bara för att läsa in sig på allt det nya. Detta betyder att kvar blir en halv dag att producera något på. När person 1 sedan ska börja arbeta på projektet igen, så är det samma visa för honom. Han kanske inte förlorar så mycket som en halv dag, men några timmar går det nog åt för att komma ifatt, på hur person 2 har tänkt.

Just det, jag hade ju inte berättat att kollegan C ska ha 4 veckor semester i sommar också, och jag ska ha 2 veckor. Yttligare 20 + 10 dagar som går bort från produktionen, och chefen har ändå kvar samma deadline.

Första mötet.
Efter mycket diskuterande fram och tillbaka mellan mig och kollegan C, så stämte vi möte med chefen. Vi ville ställa honom mot väggen och fråga hur han egentligen hade tänkt att vi skulle få ihop det här. Så, jag och kollegan C beger oss till chefens kontor med papper och penna, samt våran originalskiss i högsta hugg. Nu tänkte vi att vi skulle få klarhet i hur det skulle lösas. Ni tror säkert att sagan får ett lyckligt slut här, och allt blir frid och fröjd. Men ICKE! Vi går igenom allt med chefen, och skriver anteckningar. Mötet avslutas, jag och C går till våra respektive arbetsstationer och renskriver anteckningar. Efter det så läser vi igenom dessa anteckningar, två gånger. Vi är helt överens om att det som står på papperna är det som sagts på mötet. Trodde vi. När vi sedan går tillbaka till chefen för att få anteckningarna på-skrivet av honom, så är det flera punkter som vi inte alls har sagt (enligt chefen), varpå han börjar stryka och ändra i mötes-anteckningarna... Respektlöshet nr1.

Time passes by.
Så var vi framme vid idag. Vi vart kallade till ett standardmöte med hela avdelningen på eftermiddagen, för att gå igenom vart vi stod med mindre projekt osv. Så kom vi in på projektet jag har beskrivit här i texten. Då helt plötsligt så, är våran originalskiss bara påhittat. För enligt chefen så var det 100dagar för en person, som vi hade kommit överens om. Vad vi än sa, och hur mycket vi än försökte att framföra att så inte var fallet. Så körde chefen över oss total, och jag tog det som att han indirekt anklagade oss för att ljuga för honom och de andra på mötet. Respektlöshet nr2.

Så började chefen prata om uppsägningar och att firman inte skulle finnas kvar om vi inte hann färdigt med jobbet. Det var vid det här tidpunkten jag slutade lyssna.

Summering.
För att sammanfatta det hela. Så kan man säga att vi ska göra ett jobb, som är beräknat på 100 dagar för 2 personer (5 månader parallellt jobbade av två personer.)... Minimum! För att komma upp i samma funktionalitet som är idag. Projektet såldes baserat på 100 dagar för 1 person, 3-4 dagar i veckan och 1 person 1 dag i veckan (Med bortfall på ca 1 dag per vecka för uppstart för den andra personen). Den tiden kom till genom magi och offrade grävlingar.

Jag är JÄVLIGT less på att bli behandlad som skit av chefen, att ständigt bli totalt överkörd. Att få höra att man inte alls sagt saker (Som både jag och kollegan C är överens om, och har på papper). Total jävla respektlöshet från chefen! SKÄMS!

Skulle det dyka upp ett nytt jobb, så är jag den första att tacka jag till det. Det spelar egentligen ingen roll vad det är för slags jobb... bara jag slipper med den situation som nu är på jobbet. Jag vet att kollegan C också resonerar såhär, och att om någon av oss skulle bli tvungen att behöva gå från jobbet, så följer den andra med.

Om någon läser det här, och har tips på vad vi ska göra. Skriv gärna en kommentar till det här inlägget.

/En enormt förbannat Kollegan P.

Edit: Glömde att skriva att kunden här ifråga är chefens svåger.

Helgen som vart...

Helgen var barnfri. Vilket var skönt. Det är ju inte så ofta det händer med tanke på hur A är. Z åkte iväg i fredags till A, med klara diriktiv till A om att Z måste duscha minst en gång i helgen (Han brukar aldrig få duscha eller byta kläder när han är hos A annars). Men nu var det viktigt eftersom Z har vattkoppor. När Z kommer hem på söndagen, så är det klart att A inte ens har frågat honom om han vill duscha, ännu mindre sagt åt honom att göra det. Sen på söndagen hade Z fått godis i stället för frukost. Om du frågar mig så brister A i sin förmåga att ta hand om Z, gång på gång. Det är ju inte första gången det händer. Börjar bli så fruktansvärt less på A och hans sätt att hela tiden försöka styra E och Z. Fast det verkar som att han har börjat fatta att han inte kommer så långt med det, utan nu är det bara en ständig kamp från hans sida att göra livet surt för oss. Man kan ju dra upp en liten kortare lista över hur A tycker, tänker och gör.

• När Z är hos A så får han vara uppe så länge han vill.
• Z borstar aldrig tänderna hos A. (numera gör han visst det efter mycket tjat från E)
  
• Z duschar aldrig hos A.
• A har låtit Z röka vattenpipa.
• A ringer aldrig till Z.
• När A ska ha Z (Vilket är ungefär 1 gång på 2 månader) så blir det alltid bråk om vem som ska hämta eller lämna. Enligt A så är det E's jobb att alltid göra det.
• När A väl är med Z, så är det nästan aldrig ensam med honom, utan hos A's pappa.
• A tycker att vi ska anpassa våra liv helt och hållet efter honom när han har Z. (Ta bara helgen som ett exempel. A ringer på lördag kväll och säger, jag kommer med Z kl 10 imorgon, var hemma. E säger då, att det inte går, och A får komma med Z någon annan tid. Då tycker A att E tjafsar så jävla mycket och avslutar samtalet. På lämningsdagen så kommer inte A med Z förren kl 15:00 ungefär. Efter en lång rad med SMS där han påpekar att E har tjafsat så mycket, så det är därför dem kommer sent)
  
• När Z är sjuk och är hos A, så blir A helt plötsligt jättesjuk och kan inte ha Z. (Även fast det har visat sig att A inte alls är sjuk, och går ut och dricker med sina kompisar ist).

Nej, nu är jag verkligen skittrött på A, han får gnälla hur mycket han vill. Men han ska fan inte komma och tro att han kan styra över någon han nästan aldrig ringer eller är med. Faderskap ska man fan förtjäna. Det är inget som kommer gratis (som A tror). Fortsätter han i samma stil, så kommer jag inte att sitta tyst längre. Det är ett som är klart. Det är jobbigt som bara den med en sån som A. Satt hela kväll/eftermiddagen igår och var irriterad över A. Ska det vara så?

Fast det har varit kul i helgen också.
I lördags så var vi nere i centrum, då Spring Pride invigdes. Det var jättekul. Rätt mycket folk, och alla vara glad. Dock så verkade inte motståndsrörelsen så glada. De såg verkligen jättesura ut där de stod med sina plakat och flaggor i stadsparken och demonstrerade för den svenska "kärnfamiljen" dvs. Mamma, pappa och barn. Rätt patetiska var de iaf. max 20-25 personer som stod vid vägkanten intill Kloster kyrka. Men själv tillställningen nere i centrum var skoj.

EL, HA och EM gick med i paraden också, längst fram och höll i flaggan såklart. Tyvärr så syntes dem inte på SVT. Men EM syntes på www.qx.se. Mycket roligt :)

/Kollegan P

Allergisk?

Jag tror att jag har gått och blivit pollenallergiker. Jag har aldrig tidigare vart det, och så skulle det komma nu liksom. Har dock fått veta att det inte är ovanligt att få just allergi mot pollen i min ålder. Nu så har jag i alla fall bokat in ett läkarbesök för testning. Får inte komma dit förren den 30:e maj dock. Långa väntetider deluxe på pollentester. Jag vet dock inte om det är allergi, för sambon har legat hemma nu några dagar med förkylning. Och Z har kopporna, så det kan ju vara så att jag har gått och fått en vanlig förkylning. Jag hoppas på det sistnämnda.

Idag så är det en "fulhacks"-fixar-dag. Massa gammalt som man har byggt (under extrem tidspress uppifrån), som måste fixas till. Känns sådär lagom motiverat. Tycker det ända jag gör på jobbet nu, är att laga dels andras trasiga kod och ser till att den funkar, eller sitter och lagar mina egna gamla fulhack. Som sagt var, motivationen är i botten. Sen att jag inte mår något bra förbättrar ju inte direkt situationen. Önskar nästan att jag skulle nysa över hela tangentbordet så det gick sönder. -hehe-

Läste nyheterna idag också, om att de har röstat ja till IPRED2. Läs mer på artikeln hämtad från "Ny Teknik". Finns även lite intressant läsning på EFF (Electronic Frontier Foundation). Är faktiskt inte speciellt fascinerad över vad som händer inom Upphovsrätts- och Pirat-svängen.

//Kollegan P

Ubuntu

Igår var jag uppe en sväng på jobbet, för att installera Ubuntu Linux på min gamla maskin. Det vart en lyckad installation måste jag säga. Fick igång IE6 och IE5.5 genom Wine. Dock så strulade IE5.5 lite vid start. Ska ta mig en närmare titt på vad som kan ha gått fel.

Nu är det bara några få andra grejer som ska installeras och ordnas. Jag fick t.ex. inte ordning på samba-klienten, så jag kom inte åt min andra arbetsstation. Surt, men det går säkert att lösa med hjälp av Kollegan C.

Sen så ska det installeras en dock-bar också. Det kommer nog att bli som det ser ut nu KXDocker. Verkar vara en dock-bar som imiterar MacOSX rätt bra. Kiba-Bar drar för mycket CPU, när det är en massa pysics i den.

/kollegan P

Winblows!

Det är officiellt, jag HATAR Windows i alla dess former. Just nu sitter jag på Windows XP på jobbet, och det är inte ens lite roligt. Varenda liten patch som kommer från Microsoft håller sämsta kvalité och det strular till tusen när man ska installera dem.

Så det jag har gjort nu är att ta reda på hur mycket som funkar under linux. Primärt de verktyg som är ett måste. Dessa verktyg är följande:

• Microsoft Internet Explorer (6 och 7)
• Microsoft Internet Information Services (IIS) Manager
• Microsoft SQL Server (Client Tools)

Det verkar som att de flesta program av ovan nämnda kan köras i "Wine" för linux. Om man kollar på deras Application DB, så ser det lovande ut. Internet Explorer kan köras på linux, (IEs4Linux) Internet Explorer 7 verkar vara lite lurigare att få att fungera, men förmodligen så går det med lite våld.

Allt annat finns det underbara "OpenSource"-alternativ till.

Det känns bara som att Windows tar mer tid av en och kostar för mycket prestanda för att vara roligt. Kommer att kämpa med näbb och klor för att få Linux.

/Kollegan P.

The Mighty Fisheye!

Idag är det torsdag, en dag då jag kommer att gå hem något tidigare än vanligt. Ska hämta Z på dagis idag. För min sambo E har fått ett jobb, som innebär att hon kommer hem runt 20:00 ikväll. Härligt att hon äntligen har fått ett jobb. Hon kanske inte får jobba fulltid, men det tre dagar per vecka hon ska jobba är mer än noll dagar. Enkel matematik. Företaget hon ska jobba för heter Inzpiration. Hon fick jobbet genom min svägerska N. Mycket stort tack till N för hjälpen.

Imorgon kommer min mor att hämta Z på dagis, vilket är ganska passande då han slutar kl 14:00 och jag inte förren 16:30. Perfekt. Sen på lördag så ska Z vara hos mor. En dag för mig själv. Det var inte igår man hade det. Skönt.

På jobbet rullar det på som vanligt. Ingen förbättring, och ingen försämring (så vitt jag kan se). Dock så är det min sista dag som provanställd imorgon också. Får hoppas på fortsatt arbete. Fast som det verkar nu, så är det nog inget att tveka om.

Var uppe på ekonomiavdelningen idag också, och fick reda på att jag har ungefär 7-8 dagar betald semester, eftersom jag bara vart anställd i 3 månader. Så, min plan för sommaren är att ta ut dem dagarna, och sen lägga till 2-3 dagar obetald semester också. Så det åtminstone blir två veckor. Ett annat exempel skulle vara om man tog, Fre, Mån och Tis. Det resulterar ju i 5 lediga dagar, fast bara 3 dagar utnyttjad semester. Jag vet inte än, får se hur det ser ut i sommar. Men semester tänkte jag försöka ha i alla fall. Det känns som det verkligen behövs.

Spelar ju som jag tidigare nämnt, ett onlinespel vid namn "Ogame". Jag måste säga att ju längre man får spela spelet, desto roligare blir det. Ok att det tar lite tid, men det är fruktansvärt beroendeframkallande.

Just nu sitter jag och skriver på vårat CMS-system (v2.0). Det är mycket att hålla kolla på. Tekniken måste absolut ligga i framkant hela tiden, vilket innebär att man måste tänka så det knakar. Det är iofs väldigt roligt att behöva tänka till. I den här nya versionen så kommer huvudmenyn att bytas ut till en så kallad "FishEye"-meny. Detta innebär att initialt så kommer alla ikoner att vara små, men när man för musen över så förstoras ikonerna just då. Detta är för att fokusera användaren på just det han ska se. Mycket trevligt sätt att presentera en meny på.
Det kommer även att bli en jävla massa AJAX i projektet. Event-driven javascript is the shit!

Eder
Kollegan P.

En vanlig dag på jobbet.

Hittade precis ett diagram över hur en vanlig dag på jobbet ser ut för mig.



Som ni ser så är det inte lätt att jobba med hemsidor!

JavaScript, Buggar och OOP

Det var ett tag sen jag skrev. Men jag kände att det var dags igen.

Jag har legat sjuk en vecka, och det är inte speciellt roligt att vara sjuk. Jag blir så himla rastlös när jag inte har något vettigt att göra. Dock så har jag hunnit läsa en hel del om avancerad JavaScript. Har läst om objekt-orienterad programmering och olika "design patterns". Mycket spännande läsning måste jag säga. Men jag har kommit fram till att JavaScript är fruktansvärt kraftfullt. Mer än vad jag trodde från början. Dessvärre saknas ett par saker som jag skulle vilja ha.

• Custom Events (Saknar det verkligen)
• Riktiga classes
• Strong typing
• Early Bindings
• Privata variabler

Har läst att det ska komma i JavaScript2.0 (ECMAScript v4), vilket förhoppningsvis kommer i FireFox 3.0. Så det är bara att vänta och se.

Jag har börjat använda bugg-hanteringsverktyget vi har på jobbet rätt flitigt nu. Det vi använder oss av är Mantis Bugtracking. Rätt skapligt verktyg. Fast om jag ska vara helt ärlig så skulle jag hellre vilja använda mig av Trac. Är det någon som har något bättre liggandes på lager så får ni gärna posta en kommentar på den här bloggen. Trac verkar dock lovande, då det innehåller

• Wiki (För dokumentation)
• Subversion (Versions-kontroll)
• Buggrapportering (I form av tickets)
• Timeline (För projektplanering)

Det är väl i princip det man behöver för att bli effektivare i sitt arbete. Problemet är väl bara att man inte riktigt tar sig tiden och lär sig systemen, för att få ut det mesta ur dem.

Idag fick jag ett tips om ett webbaserat onlinespel som heter OGame av en kollega. Verkar lovande. Det tar lite tid, men det är perfekt ändå.

Vad är det mer man kan skriva om då.... hmm..
Jag får nog återkomma på den punkten.

Kors-o-tvärs!

Läste precis en väldigt intressant artikel på www.idg.se om ett projekt som heter "mono". Mono visade sig vara ett framwork för att kunna köra .NET-applikationer på Linux, Mac OS X... t.om. Nokia-telefoner. Jag hade aldrig sett eller hört talas om projektet förut, men det verkar så inihelvete intressant så jag vet inte vad. Det betyder alltså, att man skulle kunna skriva en tidsrapporterings-applikation i .NET och ändå få det att lira på MacOS, som är det största problemet nu. Jag kommer garanterat att testa det här. Det blir till att börja köra VMWare-maskiner med både Linux och MacOS på lokalt för att testa hur det fungerar. Ska bli mycket mycket spännande.

Externa länkar
Mono-Project
Mono på wikipedia

Lite bättre.

Igår så fick jag och kollegan C, mothugg på vårat påstående att vi hade sagt från början att det skulle ta 100 dagar fulltid för två pers att utföra vårat projekt. Det var inte sant, det hade vi inte sagt fick vi höra. Idag letade jag fram våra anteckningar från det mötet. Gissa vad som stod på dem. Mycket riktigt där stod det MINST 100 dagar fulltid. Det stod även inget om någon extra funktionalitet där, utan bara en revidering av befintlig funktion.

Känns lite bättre när man har svart på vitt att det är vad vi sagt och att de inte har lyssnat för fem öre på oss.

Det börjar närma sig ett möte med våran chef snart. Ska bli intressant att se vart det slutar. Det kommer ju minst sagt att röra om i grytan.


Uppdatering, efter möte.
Det är rätt intressant hur saker och ting är. Vi satt i ca 2 timmar i möte med våran chef. Vi diskuterade en massa saker både framlänges och baklänges. Sen när vi renskriver våra noteringar så stämmer inte dessa.

Till exempel.

• Under mötet sades det att "Det finns ingen definitiv leveranstid"
  På protokollet så strök chefen det och skrev 4 månader.
• Vi fick också veta att våra beräkningar nu helt plötsligt var baserade på två personer, där vardera får ca 95 dagar var. Det blev tillsammans 195 dagar. Och i dessa 195 dagar skulle det inte vara något mer än befintlig funktionalitet. Det vill säga inget fluff.
  På protokollet strök chefen "inget" så det blev att det skulle innehåll fluff på dessa 195 dagar.
• Den grovskiss som jag och C har gjort innehåller inga förändringar av admin utan bara en revidering.
  Här strök också. Det blev "... innehåller förändringar av admin utan en revidering"

Jag tycker det är rätt duktigt gjort av honom att vända och vrida på saker och ting vi säger till något helt annat. Jag, och jag vet att kollegan C håller med mig, är INTE nöjda med det.

Nedstämdhet!

Dagens suck nummer 1:
Idag har det varit yttligare diskussioner om hur vida jag och kollegan C har rätt om tiden eller inte. Vi hävdar fortfarande (Vilket är fallet) att vi gjort en grovskiss på 100 dagar, baserat på 2 personer, 5 dagar i veckan. Det vi fick höra idag, var att vi aldrig hade sagt det. Jag kan säga med 200% säkerhet att vi sa precis det till våran chef. Sen om han inte ville höra det eller ignorerade det är en helt annan sak. Men nu är det tungt i alla fall. Vi kommer inte att hinna klart med projektet i tid och under budget, vilket gör att man känner sig aningen nedstämd. När dem inte förstår och lyssnar på oss. Man kan inte utföra mirakel. Det går bara inte.

Sen är det lite andra projekt som också blir lidande, om nu kollegan C ska sitta 3 dagar i veckan (vilket är allt han kommer att få. Inte nog med att de klipper tiden till hälften, de förväntar sig att han ska klara det på ännu kortare tid). Jag vet ju att jag kommer att bli inkastad i projektet, men då förmodligen på 1 max 2 dagar i veckan. vilket gör att våran totala tid blir 5 dagar på 1 person. Men vi är fortfarande nere på ca 50 dagar effektiv tid, då vi räknat med att det skulle ta oss 100 dagar. Hur tänker dem? Men jag antar att om man inte lyssnat på vad vi sagt, så kan det ju uppfattas på ett visst sätt. Säger bara, hurihelvete, vadihelvete!

Dagens suck nummer 2:
Läste idag på nyheterna, välj vilken sida du vill på nätet. Tv4, svt, idg eller aftonbladet. Det stog att FBI / MPAA håller på att utbilda svenska poliser. Du läste rätt. MPAA (En lobbyorganisation) utbildar lagens väktare. Det är så man blir kräksjuk.

/kollegan P.

Svart bälte i JavaScript!

Jag har fan svart bälte i JavaScript. Dock så lär jag mig nya saker varje dag, vilket är positivt. Jag har kommit fram till att utan FireBug och FireFox skulle det vara rent utsagt ett helvete att koda. Det skulle ta fan så mycket längre tid, när man inte kan se vad som händer i DOM-en när man uppdaterar något dynamiskt. Det skulle inte gå att få ut någon information om XmlHttp-Requests. Livet skulle vara surt som fan utan Firebug.

Känner att jag måste skriva ett par ord om dagen också. Det vart lite tjafs här på jobbet idag mellan mig och kollegan M. Upptakten var vårat totalt värdelösa system för projektplanering och tidsrapportering. Programmet är inte direkt skrivet med flera användare i åtanke. Det räcker med att det är någon som gör minst lilla fel, så har allt skitit sig, filerna låser sig. För tro inte att dem har en databas som backend för programmet... NEJ. Det är en vanliga XML-fil.
Så Det brukar vara en hel del gnäll när man råkar spara över någons rapporterade tider.
Sen är det jävligt jobbigt att behöva se vad dem andra ska göra. Jag kunde inte bry mig mindre om vad de andra ska jobba med. Det är mitt eget jag är intresserad av, och ingen annans. Och sen ska vi inte prata om hur programmet presenterar alla "tasks". Ser ut som ett ormbo, som något släppt en stor jävla råtta i. Bah säger jag bara. Sen ska vi väl inte heller glömma att säga att programmet är en Windows-applikation, och enbart för windows. Så stackarna som sitter vägg i vägg med oss, kan inte köra det, eftersom de kör på Macintosh.

Jag lovar och svär att jag kommer att börja skriva mina tidsrapporter på papper i fortsättningen, om det inte kommer något bättre program för rapportering/planering. Jag kräver nästan att det ska vara en webbaserad applikation som har följande.

• En post per tidrapport.
  (Som det är nu så måste man addera sin tid på en befintlig rapport).
• Task-listan ska vara baserad på projekt.
  (Nu visas alla projekt rakt upp och ner, så det är inte direkt lättöverskådligt)
• När man gör en tidrapport, få välja moment man utfört, och vilken tid det tagit.
  (Detta kan man senare ha som offertunderlag)

Det är för övrigt ytligare ett problem vi har här hos oss. Säljaren/Säljarna, vet inte hur lång tid ett jobb kommer att ta. Det spelar heller inte någon roll vad vi utvecklare säger för något, det är säljarna som själva sedan höftar till en tid. Säljer projektet alldeles för billigt (För annars kanske inte kunden köper det?), och så undrar dem varför inte projektet är klara enligt deras tidsuppfattning. Sen jag började här för ett år sen, så tror jag inte vi har klarat en enda dead-line. Är det bra?

Men den grövsta felkalkylen de gjort är nog på det senaste. Jag och kollegan C, hade suttit och räknat lite löst på ett jobb. Där hade vi räknat på två personer att det skulle ta ungefär 100dagar (ca 6 månader). Och det här var bara en väldigt preliminär skiss. Vi visste inte alls vad det skulle ta. Och i våra beräkningar så hade vi inte räknat med att vi skulle bygga något "fluffigt"-gränssnitt. Men som vanligt så lyssnar de inte på oss, och tycker att "Jaha, en person 6 månader, med gränssnitt" och går ut till kunden och SÄLJER DET. Baserat på våra pre grovskissar.

Problemet var bara att när vi väl satte oss ner och bröt ner projektet i delar, la till allt fluff, och vägde upp hur lång tid allt skulle ta, så slutade vi på 24 månader för två personer.

Kommer ni ihåg vad jag sa att säljaren sålde in det som? Just det... 6 månader för en person. Det är en felberäkning på 18 månader. Sen undrar de varför det kommer att ta så långt tid, vi hade ju minsan sagt att det bara skulle ta 6 månader att göra något vi inte ens hade räknat på.

Jävligt fiffigt!

Tisdagsreflektioner

Tisdag eftermiddag, jag sitter och läser nyheterna på idg och får helt plötsligt syn på något som sticker i ögonen. Norge vill censurera internet. Länk till artikeln på IDG. Man undrar ju i sitt stilla sinne hur fan dem tänker. De vill alltså att internetleverantörerna ska blockara spelsajter och fildelarsajter. Internetleverantörerna ska enbart serva folk med det dem vill se och sen hålla käft! Dock så tycker jag det är jävligt bra att de blockerar barnpornografi. Så, man har väl lite dubbelmoral när det gäller den här frågan.

Dock tycker jag det är fel att blockera något som kultur (Läs, filmer, musik och böcker). Det finns en hel uppsjö av verk som inte skulle finnas kvar idag om det inte fanns entusiaster på internet som så glatt delar med sig.

Bara mina små reflektioner över dagens nyheter.

/Kollegan P.

Sista? spiken i kistan.

Fick precis nyheten av kollegan C, att TV4 nyheterna skriver att FRA i princip har fått godkänt att avlyssna vem som helst, när som helst och hur som helst. Läs mer på TV4. Det här är så sjukt att man undrar vart Sverige är på väg. I tidigare fall så har det i alla fall krävts ett domstolsbeslut om avlyssning, och det är polisen som avlyssnat. Nu krävs det ingenting, och det är försvaret som ska avslyssna. Senast militären skulle gripa in i det privata, var i Ådalen 1931. Det gick väl inte sådär lysande, med tanke på att militären sköt ihjäl fem demonstranter.

Om man har Ådalshändelsen som utgångspunkt i sitt resonemang, så kan man dra slutsatsen att... surfar du på internet, så finns det inget som hindrar militären att göra samma misstag som då, men i stället för att skjuta ihjäl någon. Så kanske de kan få en oskyldig person fängslad.

Ser ju bara hur duktiga den Svenska regeringen har vart tidigare. Ta tex. den svensk som satt fängslad på Guantánamo. Sveriges regering sprang så gärna USA's ärenden. Samma visa var det då de lät CIA-plan landa på Bromma och "kidnappa" två Egyptier.

Nu springer den Svenska regeringen återigen ärenden åt USA. Men nu så är det i form av avlyssning för att komma åt dem som kostar skiv-/film-industrin pengar. FAN så lågt säger jag bara.

Åter till verkligheten.
Det är ganska så avslaget på jobbet idag. Jag sitter och planerar/utvecklar ett webbaserat enkätsystem. Där man ska kunna lägga upp enkäter, frågor på enkäter och göra utskick. Sen ska man kunna ta ut statistik på hur folk har svarat också. Ingen lätt uppgift, men det går att göra.

//Kollegan P.

In your face... Big Brother!

Man börjar läsa mer och mer om hur myndigheterna försöka inkräkta på våra privatliv. Det är ganska skrämmande vad det hittar på. För ett antal år sen så försökte den amerikanska underättelsetjänsten NSA tillsammans med den amerikanska regeringen tvinga på folk att använda en "säker" telefon, som var utrustad med ett krypteringchip. Problemet vara bara att när någon skaffade sej en sån telefon, så fick NSA en kopia av den privata nyckeln. Då, utan några som helst svårigheter, så kunde NSA (och den amerikanska regeringen) lyssna av telefoner, som var avsedda för att INTE kunna bli avlyssnade. Fiffigt va? Chippet som fans i telefonerna hette Clipper. Chipet använde sej av en 80-bits symetrisk krypteringsalgoritm som hette Skipjack. Liknande DES. För dem som vill läsa mer kan göra det på Wikipedias sida för Clipper och Skipjack.

USA är riktigt fula fiskar när det gäller mycket av den personliga intigritetssfären. De har t.ex. ett projekt som heter ECHELON, som är ett nätverk av avlyssningsstationer som lyssnar på all engelskspråkig trafik. Det finns de som påstår att de har använt just ECHELON för att stjäla teknologi från Europa för att sedan patentera det som Amerikansk. Visst älskar vi alla amerikas patentsystem. Samma patentsystem som bidrog till svenska Håkan Lans fall i den amerikanska domstolen. Håkan Lans uppfann bland annat Färgskärmen och Datormusen.

Åter till verkligheten. Igår skaffade jag ett Gmail-konto precis som min kollega, C. Gmail är riktigt bra, då man kan använda sin vanliga e-post-klient för att ta emot och skicka mail genom Gmail. Gmails servrar pratar via krypterade förbindelser, vilket är ett lager med säkerhet som förhoppningsvis inte ens FRA kan knäcka. Sen så använder jag mig av GnuPG och kryperingsnycklar för att kryptera innehållet. Alltså kör jag med två lager säkerhet på mina brev.

Jag hoppas att flera gör som jag och skaffar ett Gmail-konto. Då den svenska personliga intigiteten bara blir allt lägre och lägre för gemene man.

Perhaps you think your email is legitimate enough that encryption is unwarranted. If you really are a law-abiding citizen with nothing to hide, then why don't you always send your paper mail on postcards? Why not submit to drug testing on demand? Why require a warrant for police searches of your house? Are you trying to hide something? If you hide your mail inside envelopes, does that mean you must be a subversive or a drug dealer, or maybe a paranoid nut? Do law-abiding citizens have any need to encrypt their email?

Phil Zimmerman (Skaparen av PGP)

Personlig Intigritet

Har tänkt en hel del på kryptering den sista tiden. I och med att FRA kommer att få större befogenheter i Sverige, så kommer även gemene man att behöva skydda sin information bättre. Deras nya befogenheter betyder i korta drag att de kommer att få avlyssna alla utan något som helst domstolsbeslut. Detta innebär att de kommer att kunna läsa DINA mail, DINA sms, lyssna på DINA telefonsamtal osv. Detta är enligt mig ett grov övertramp av den Svenska regeringen/militären. Därför kommer jag att börja kryptera min information på internet.

Jag har börjat få lite folk att använda en public key encryption för att säkra samtal, mail osv. Jag kommer även att börja signera mina texter. För er som vill läsa mer om kryptering rekomenderar jag boken "The Code Book" som är skriven av Simon singh. En bra bok som förklarar grunderna i kryptering, utan att vara för teknisk. Den börjar från de första typerna av kryptering som användes av Ceasar och går ända fram till dagtida krypteringmetoder. Intressant läsning.

Public key encryption är en väldigt genial lösning egentligen. I stället för att dela en nyckel, så har man sina egna. Nycklar skapas alltid i par. En publik och en privat. Den publika sprider man så mycket man kan för att folk ska kunna kryptera med den. Den privata håller man hemlig så man kan dekryptera det krypterade meddelandet. För att lättare förstå hur det fungerar så kan vi tänka oss följande situation.

Allice vill skicka ett brev till Bob. Bob vet om detta i förväg och tillverkar en nyckel (Som bara han har) men tillverkar tusentals hänglås som denna nyckel passa till. Sen sprider han ut hänglåsen till olika postkontor, så många som möjligt. Sen när Alice ska skicka brevet så går hon till närmaste postkontor, ber att få ett "Boblås", stoppar brevet i en låda och låser med Bobs hänglås. Nu är det bara Bob som kan låsa upp lådan med innehållet i. Eftersom det bara är han som äger nyckeln som passar till låset. Brevet är nu säkert.

Samma princip gäller för den digitala varianten... som jag använder.

Ska bli kul att se vad som händer.

/Kollegan P.

Idioti Personifierat!

Igår var jag vansinnig.

Z har vart hos sin pappa A i helgen. Detta slutade ju inte allt för lysande. För att göra en lång historia kort.

Igår (Söndag 4:e feb) så kom A och A's pappa över med Z till oss. Allt verkade vara frid och fröjd. Tills Z skulle visa dem runt. När de kommer till mitt och E's sovrum så utbrister Z att "Det här är mamma och pappas rum", vilket nog inte var så populärt hos A. För senare på kvällen så kommer A online på nätet och börjar häva ur sig helt idiotiska anklagelser, som inte har någon som helst fakta eller grund att så på. Han börjar med att ifrågasätta om jag någonsin är ensam med Z och hur jag bestraffar honom. För han hade nämligen sett tecken på "Barnmisshandel". Det han grundade sina misstankar på var att Z hade haft en klump öronvax bakom örat, som "såg ut" som ett blåmärke. Jag behöver väl knappast tillägga att jag aldrig skulle komma på tanken att göra Z illa. Åter till historien. A sa också att Z hade börjat gråta när han skulle åka hem, och A hade tolkade det som att han inte trivs hemma hos oss. Vilket för mig är vansinnigt. A tänkte även ringa till Soc och anmäla mig för barnmisshandel.

Vad vi kom fram till efter lite diskussioner var följande.

1. A vart sur för att Z indirekt hade kallat mig Pappa.
   (Vilket inte är så konstigt med tanke på att A endast är med Z max 1 helg i månaden. MAX! Det bör även tilläggas att han sällan är med honom själv, utan de brukar vara ute hos A's pappa och att han har ringt Z 2! gånger under 6 månader. Det är alltid Z som måste ringa upp honom. Och när han väl pratar med Z i telefonen, så sitter han ALLTID och äter eller ska göra något för att hålla samtalet kort.)
2. A känner att hans position som pappa är hotad.
   (pga. av det jag sa i punkt 1.)
3. Z började gråta när han skulle åka hem.
   (kanske för att A aldrig har tid eller vill vara med Z. För A tycker ju att det är Psykiskt påfrestande att vara med sin son. Han tycker även att E (Min sambo) är egoistik när hon vill ha en barnfri helg då och då. När han har honom MAX 1 gång per månad. Låter väl ändå inte som ett orimligt krav på en pappa?)

Något som man också ska addera till det här är förra gången som Z var hos A. Z åkte till A på en fredag. På lördagen så ringde A och sa att han var jättesjuk och vi var tvungna att hämta Z. Vilket i efterhand visade sig vara helt fel. Han var inte det minsta sjuk, han vill bara ut och dricka öl med sin kompis. När vi sa att vi var upptagna (vilket vi var) så tog han med sig Z. Han lät även Z röka vattenpipa. Z är 4 år! Han själv tyckte inte att detta var fel. Man undrar ju om hans hjärna är större än ett gruskorn.

Det vi har kommit fram till, efter mycket om och men är iaf att A får i fortsättningen ringa. Vi kommer INTE att ringa honom eller påminna honom om att ringa Z. Vi kommer bara att säga till Z att det är A's tur att ringa och han ringer om han VILL?! Förhoppningsvis kommer då Z att lista ut vilket svin A är.

Personligen så ser jag nästan fram till den dag då A börjar tjafsa mer om att han ska ha ensam vårdnad om Z. Det har han dragit upp några gånger förut som en dålig undanflykt eller tomt hot. Fast vi vet ju alla hur familjerätten kommer att se på det här. Ska jag vara ärlig så är jag inte det minsta orolig för hur det kommer att gå, jag VET till 99% säkerhet hur det kommer att gå. För jag kommer inte att tveka en sekund att berätta om allt han gjort eller inte gjort. Hur ofta han pratar med Z, hur ofta han träffar honom, och under vilka omständigheter han träffar honom.

Så, min gårdag var inte allt för rolig. Men som sagt var. Jag bara väntar på att han ska börja bråka om vårdnaden. För då har han förlorat!!

/En lätt irriterad Kollegan P

Sjuk, Sjukare, Sjukast!

Har legat sjuk hela jävla veckan. Inte speciellt roligt att ligga hemma då snoret bara rinner. Inte heller är det speciellt roligt när näsan blir helt förstörd för att man snyter sig för mycket. Men som tur är så har man en underbar sambo, som inhandlar salva för nosen. Numera är nosen mindre röd och jag liknar mer en människa än rudolf (Han med den röda mulen).

Igår var vi på IKEA och handlade loss lite. Köpte diverse artiklar till köket, sängbord, en hall-lampa, trådkorgs-system till E's garderob, förvarings-grejs till Z, badrumsmatta och skohylla. Kändes bra att äntligen få sängpaketet komplett. Sängen, Sängborden, Hall-lampan, Z's Förvaring och skohyllan.

Jag har under min sjukperiod installerad en distribution av Linux, vid namn Ubuntu. Många av Linuxnördarna påstår att detta är en riktig nybörjarvariant av Linux. Men om jag ska vara ärlig så tycker jag att den fungerar riktigt bra. Mycket grafisk fluff som jag tycker om. Bland annat så har jag installerat något som heter Beryl. (Se Beryl in Action här) Beryl är mycket roligt, och mycket fluff. Man kan byta workspaces med hjälp av en roterande 3D-kub, man kan få fönster att försvinna med hjälp av en animation. En funktion som de har hämtat från Mac OS X är ett exposé-liknande sätt att lösa saker. Exposé är mycket användbart när man snabbt vill få en överblick över alla sina öppna program/fönster.
En annan sak som jag verkligen gillar är "Trail Focus". Den funktionen gör att fönster som har fokus är helt synliga, men sen ju längre bak man går i fokus-historiken, desto mer genomskinliga och suddiga blir fönstrena. Vilket gör att man kan fokusera sig mer på fönstret man för tillfället jobbar med. Praktiskt om du frågar mig.

Något som jag vart positivt överraskad av, var hur simpelt det var att få Ubuntu att fungera. Det tog inte mer än kanske 30 minuter att installera hela operativet och få det att fungera hjälpligt. Sen efter lite tweakande så fick jag även drivrutinerna för Nvidia att fungera som dem skulle. Problemet var att man absolut inte skulle dra hem drivrutinerna från Nvidias hemsida (Vilket jag antog, för så fungerar det ju i Windows). Utan man skulle hämta hem dem som ett paket i en pakethanterare.

Det visade sig också vara fullt stöd för min handdator, som kör Windows CE. När jag kommer att tänka på det, så var det mycket bättre stöd för samtliga USB-enheter som jag anslöt. Glädjer mig att se ett Operativsystem som verkligen fungerar.

Dock två negativa saker. Handelsbanken liksom många andra banker är ganska linux-fientliga. Handelsbanken kör iaf med ett mjukvarucertifikat med tillhörande ActiveX-komponent. Vilket jag inte har fått att fungera i Linux än. Ska kika mer på om man kan importera certifikat-filen rakt in i Webläsaren. Men jag är skeptiskt.
Det andra är att mitt MPEG-kort (Det jag använder för att skicka video/ljud till TV'n från datorn) inte vill fungera som jag vill. Jag får kontakt mellan datorn och tv'n, men jag får bara en grön bild. Måste läsa mer om inställningarna och hur det egentligen ska vara för att få en bra bild.

Sen måste jag läsa på lite om hur man mountar udda DVD/CD-images i filsystemet. Linux har iaf ett inbyggt stöd för .ISO-filer. Men jag tror inte de har stöd för .NRG/.IMG etc. Ska utforska möjligheterna där.

Sen måste jag nog köra Linux parallelt med Windows ett tag för att känna mig för. Men som det är nu så känns Linux väldigt stabilt, och något jag skulle kunna leva med. Allt går så mycket smidigare/fortare.


Ikväll blir det en liten middag med familjen. Sambo, Barn, Morsan, Plast-Farsa, Lillebror och Lillesyster. Vi ska äta lite, E ska färga håret på H. Hoppas bara att det inte blir allt för långdraget.

Motivation

Idag har jag fan inte haft någon som helst motivation. Det har mest blivit knas-kod idag faktiskt. Men imorgon blir det nog bättre. Sista dagen på veckan. Imorgon kommer kollegan H med fika. Det kommer att bli kanon, han måste toppa min fika förra veckan. Tårta!

Har suttit och diskuterat lite med D idag. Om man ska bestraffa användare som försöker stjäla bilder. Vad vi kom fram till var följande.

• Användare som trycker på Print Screen ska få watermarken synlig hela tiden.
• Desto fler gånger de trycker på PS, desto mer ska watermarken synnas. dvs. Den blir mindre och mindre genomskinlig.
• När dem tryck t.ex. 10 ggr, så ska dem inte få titta på bilder på låt säga en 15 minuter.

Detta är ett ganska milt straffsystem för folk som inte kan hålla fingrarna i styr. Detta är nog också det enda sättet att förhindra att folk snor bilder. För printscreen är en bitch, som bara hookas på keyup. Och när knappen släpps upp så är redan skärmdumpen tagen. Vilket suger.

Ska börja spekksa ihop en editor också för text/html. Kommer att bli skriven i JavaScript. Den kommer också att behöva ha stöd för AJAX. Det är kul att ligga så pass långt fram med AJAX'en som vi gör. För AJAX kommer att bli stort. Jag är helt övertygad.

/P

Canvas, please paint on my canvas!

Nu har jag börjat komma en bit på min bildvisare. Börjar bli bra faktiskt, riktigt bra. Ska koda lite när jag kommer hem...

Klicka på bilderna nedan för att testa funktionerna på bildvisare. Den använder sig nästan uteslutande av JavaScript för att rita bilden på en <canvas>-tag. Dock är den inte klar än. Det som är kvar är

• MaxSize
  
• Magnify
• Keyhooks
• Mousehooks
  

Det börjar iaf kännas som att det kommer att gå bra det här :)

The Running Man

Så, snart är första veckan som anställd avklara. Känns jävligt bra.

Idag är det fan tröttast deluxe. Vaknade 07:25 ungefär och drog iväg ett sms till Kollegan S. Givetvis är det alldeles för sent, med tanke på att vi egentligen börjar klockan 07:45.

Idag ska jag fortsätta på mitt AJAX-projekt. Mitt gigantiska projekt.
Jag har hittat lite intressanta saker som jag kommer att utforska mer. Bland annat något som kallas canvas, det är en HTML-tag uppfunnen av Apple. Det ger utvecklaren möjlighet att rita avancerade former med hjälp av javascript. Detta är väldigt intressant, för om man t.ex. kombinerar AJAX med Canvas-drawings. Så kan man göra diagram som uppdateras löpande utan att man behöver ladda om sidan. De e najs! Eller ta bara det jag har börjar med när det gäller canvas. En bild visare, som tillåter Zoom, Rotation osv. Allt detta möjligt med "lite" javascript.

Jag har upptäckt några saker när det gäller programmering med AJAX.

• Man måste vara mycket mer strukturerad.
• Det blir mer att tänka på än traditionell web-utveckling.
  Jag har antagit utmaningen att skriva web-applikationerna som traditionella win-applikationer. Ett väldigt event-knutet interface, som reagerar på all.
  Detta är en väldig skillnad från "vanliga" web-apps, då det kör koden seriellt. Från topp till botten. Inte så mycket att tänka på där, jämfört med en event-baserad utveckling.
• Man måste tänka väldigt mycket mer på säkerhet. Antar att min applikation kommer att vara full med säkerhetshål. Men så länge jag kollar all data server-side så ska det inte vara några problem.
• Den initiella sidladdningen kommer att bli längre. Uppvägt av ett mer reaktivt interface. Som svarar blixsnabbt.

Vi får se vad det blir av allt det här. Jag kommer att kämpa på för att få det snyggt, bra och användbart.

Samtidigt som jag sitter och kodar/dokumenterar så ser jag på lite film med en kille som heter Richard Dawkins. Den handlar om religion, och hur mycket bluff och båg det är. Man får sig ett par fina tankeställare när man lyssnar på honom. Samt en hel arsenal med argument för framtida diskussioner.

/P